EmmaSannie

Jag ska äta nesquick puffar (aka harbajspluttar) till frukost och sen dra ner till Ensta. Ska åka med Frida hennes pålle till Överby på dressyrträning. Efter det drar jag vidare till min hest istället och rider dressyr en stund!

Var ju som ni nog förstått på Ensta idag, och guud vad jag saknar det. Jag tycker egentligen inte att just själva gården är den bästa (Hahah jämför med Stäkets grymma anläggning liksom) och läget har varit rätt spänt där med ägarbyte och så, men jag har nog aldrig varit i ett stall med så mycket roligt folk! Det finns så mycket olika personer att bara stå och prata med. Tex först står man med nån medans den mockar, sen går man med nån annan när den fixar sitt vatten och efter det går man till en tredje när den fixat mat osv. Samtidigt är det så lätt att bara få vara ensam med sin häst en stund eftersom alla har sitt eget att tänka på. Sen slipper man känna sig övervakad av vuxna vartenda steg man tar, för så känns det i ALLA andra stall jag varit i. Det finns så mycket kul man kan göra med så mycket roliga kompisar som man inte kunnat göra nån annanstans! Så hade jag fått chansen hade jag DEFINITIVT velat stå på Ensta. Vare sig det gäller medryttarhäst, foderhäst eller egen häst.

Lite halvflummigt inlägg men jag känner att min närmsta framtid är rätt osäker då jag aldrig får raka svar på mina frågor. Inte av nån. Så det kanske är bäst att fundera på vad man vill ifall att det värsta skulle inträffa..

Hade ingen som kunde skjutsa ut såå.. :/ men imorn blir det att åka med Frida och Chadow på Dressyrtävling och sen äääntligen stallet, weehooo! :D

Kickan och Diva ska tävla på Roo idag och såklart åker jag med! Kameran stannar dessvärre hemma men jag knäpper väl lite med iPhonen, bättre än inget right? Ska självklart se om jag ser fina Orcuuuus! <3

..att rida ensam i stora ridhuset och trimma dressyr på Pajazzo en sen fredagkväll med musik i lurarna och ett brett leende på läpparna.

..att rida barbacka på min älskade prinsessas rygg. Känna hur jag kommer åt henne mer och mer.

..att åka till ridskolan en lördag och träffa massa kompisar.

..att vara på Ensta och hitta på sjukt galna grejer. Att känna friheten att kunna göra vad jag vill inom vissa ramar.

..att vara på ridskolan. På sätt och vis i alla fall. Känslan av att vara duktig och behövd hela tiden. Så fort man lämnar ridskolan så tappar man allt man har byggt upp. All respekt, alla vänner, allt man hade som ridskoleryttare får man lämna på ridskolan när man ger sig ut i den riktiga hästvärlden.

..att lycka var att få gå med Sannie en sväng i skogen. Det är det fortfarande men det känns som att det aldrig skulle kunna hända längre.

Åkte just förbi ridskolan med bussen och insåg hur mycket jag faktiskt saknar den. Mest hur enkelt och självklart allt var. Själva gemenskapen som är på ett annat sätt, om man bortser från det senaste året då det verkligen varit dålig stämning. Men allting var så lätt om man jämför med hur det är nu. Sen skulle jag absolut inte vilja byta bort det jag har nu. Alla minnen som kommer fram när man tänker på det. Både glada och ledsna. Folk frågar ofta om jag hatar ridskolan, vilket är så fel som det kan bli. Jag är ridskolan evigt tacksam, trots att jag inte håller med i allt dom gör. Men det ÄR trots allt ridskolan som har format mig till den jag är som ryttare, och till stor del den jag är som person.

Varit ned Tilde på Jump Club idag. Hennes första Regional! Hon hade med Tyson precis som förra helgen. Nolla LC och eftersom det var Clear Round så fick dem en stor vit JC rosett! Sen taggade dem om till deras LBdebut. Det gick finfint med ett litet pet bara. Så det vart en lyckad dag med andra ord!

Sen fick vi tydligt se baksidan med hoppning..
Precis innan vi skulle åka hem hände en riktigt hemsk sak. Vi stod brevid banan och spanade på märkesgrejer i stoppen när vi hör hur det klonkar rejält i bommarna. Jag vänder mig såklart om och får se hur hästen på banan hoppat av förtidigt och kraschlandar i oxen dem hoppade. Tjejen flyger av och hamnar framför hästen som snubblar och liksom voltat över henne. Hon försöker resa sig upp utan framgång och folk rusar in på banan för att kolla hur det gått. Det visar sig att tjejen blöder ur munnen och man kommer fram till att det finns risk för att det har blivit inre skador och blödningar. Ambulans tillkallas snabbt och efter ett tag åker dem in till sjukan. Usch, riktigt läskigt och jag hoppas verkligen att det gick bra med både tjejen och hästen!

Hahah snygg outfit va? Kingsland, Whitaker, Animo osv kan slänga sig i väggen! Det HÄR är nya stallmodet, OnePiece!

Men det gör inte jag! Vaknade och hade vääärldens jvla magknip så det var ju bara att gå upp. Helt galet ont gör det!

Aja dagen igår var fullt fart all the time. Sjukt kul! Tävlingen var najs och jag ääälskar att vara med på tävling. Blir så galet sugen på att tävla så det är inte klokt!

När vi kom hem så hoppade vi lite, men mer om det sen!

Åker ut vid 12tiden men innan dess ska jag tidsinställa lite tänkte jag! Vet inte vad det blir i stallet idag, tror vi rider ut. Men nu ska jag göra mig iordning så vi hörs sen jaoo!

Varför kan vi inte unna varandra framgång? Vi snackar så jvla mycket skit om varandra. Alla har vi samma mål, ta så väl hand om våra hästar som möjligt och dom flesta vill komma nån vart. Men hjälps åt för guds skull! Då blir det lättare för ALLA att nå sina mål. Blir så jvla trött på det här.

Hästmänniskor är den konstigaste sortens människa. I klass med Beliebers faktiskt. Vi försvarar våran sport och visar en enad front utåt men bakom "fasaden" snackar vi skit om varandra och önskar i hemlighet att boxgrannen ska vägra ut sig på nästa tävling. Seriöst hur sjukt?

Varför (egentligen) stå med sin kompis på läktaren och tissla och tassla "shit vad skarpt bett hon har. Kan hon inte kontrollera sin häst?" "omg vilka sporrar. Seriöst hennes skänkel är ju typ ostadigaste ever" "jvlar vilket fult schabrak. Och kolla, ridbyxor från HÖÖÖÖKS!" "hur fan tänker hon när hon sätter sig på en så liten ponny?!" Nej sånt gör mig lite illamående faktisk.

Men sen har vi ju en sport där det hör lite till att prata om varandra. Men FÖRSÖK hålla det på en schysst nivå. Står man inte för det så håll käft! Sen vet jag själv hur svårt det kan va att hålla det lagom, men jag ska lugnt bättra mig!

"ahmagaad HUR KAN HON sitta på en miniliten b-ponny? Nån borde seriöst banka vett i skallen på henne och sätta henne på en d-ponny där hennes ben inte e längre än hästens!"

Den allra största skillnaden är på nåt sätt att ridskolan inte är "hemma" längre. Det har växlat så mycket, för två år sen var det ju ridskolan, för ett år sen hade jag sagt Stäket, ett halvår sen Ensta men nu har jag "hittat hem" på riktigt. Älskar att va ute på Lilla. The one and only place som är på riktigt, där allt och alla inte är så sjukt fejk som det är i alla de andra stallen. Okej fett lång text men är så sjukt jvla irriterade på alla fejkade jvla hästmänniskor som verkar poppa upp lite överallt.

Kan börja med att varna för långt inlägg. Tänker dock inte dra hela våran story nu utan bara första intrycket och känslan när jag satt på hans rygg första gången.

Jag hade börjat leta efter en till medryttarhäst eftersom jag ville rida lite extra. Sluta på ridskolan men ändå få rida mer. Jag hade ju redan Pajazzo men ändå. Ville ha en att tävla och träna med. I alla fall så kände Kickan en tjej som hade en jättegullig ponny som behövde medryttare som gärna ville tävla då tjejen (fodervärden) var 21 och såklart inte kunde tävla ponny.

Jag tog kontakt med tjejen och en provridning bokades in. Hon ställde in eftersom hon var sjuk. Jag blev jättebesviken men nästa vecka bar det av mot Ensta och provridning. Jag mötte tjejen på stallplanen och vi gick för att hämta Pikkan. Hon berättade lite om honom och hur han hade kommit till henne och så. Jag kommer speciellt ihåg att hon sa att han inte hade blivit så väl omhändertagen hos sin förra fodervärd.. Slagen bland annat.

Vi kom till hagen och shiiiit söt han var! Tog in honom i gången och började borsta. Tjejen gick iväg till en stallkompis ett par boxar bort och Pikkisen blev jättemammig! Han gnäggade och försökte vända sig. Gulle! Sadlade och tog ut honom på banan.

Han var sjukt fin att rida! Väldigt fram och springig. Tjejen sa att han var väldigt dragig men det märkte jag aldrig av. Inte senare heller. Men i alla fall så kändes han jättefin. Lätt i handen och fram för skänkeln. Han var väldigt villig att arbeta och ta stöd på bettet och komma ner i form. Jättekul! Han var väldigt tittig och det blåste rätt mycket så det blev lite hopp åt sidan och han stack en bit nån gång ibland haha!

Fick testa hoppa några språng på ett 50 hinder. Han blev sjukt pigg men fortfarande inte stark. Han spetsade öronen mot hindret och hoppade hööögt över kändes det som. Fick mycket beröm av tjejen och stallkompisen. Sjukt kul! Beröm på provridningar är fett najs!

Gick ut på slåttern sen för att känna lite på honom ute också. Hade blivit förvarnad att han bockade massor och så men han gjorde nåt glädjeskutt bara. Det var ända gången nånsin han gjorde det med mig. Men han tyckte det var skitkul ute och jag med! Pigg och glad och allmänt rolig att rida.

Bestämde mig på en gång att det här var nåt för mig! Bara hem och prata med mamma och pappa och där blev det ju ett ja. Sen allt strul efter det är en helt annan story som vi kanske kan ta en annan gång om ni vill!