Den här blir lång den med! Men I'll give it a try.

Jag hade bestämt mig för att jag ville skaffa min första riktiga medryttarhäst så jag letade lite medryttare.nu och sådär men hittade inget intressant. Men en måndag i stallet när jag och Anna stod och pysslade med Vienna kom våran gamla stallkompis Felicia förbi. Hon red på ridskolan förut men hade skaffat foderponny. Vi pratade väldigt mycket om hennes ponny och hur den var och sådär och jag sa lite "på driv" men ändå seriöst att om hon behövde medryttare så messa. Väntade mig ingenting men en kväll så plingade det till i telefonen. Felicia ville ha medryttare! Glaad blev jag och en provridning bokades in.

Mamma och jag drog iväg till fina stäket en lördageftermiddag för att prova. Vi blev varmt mottagna av Felicia och hennes mamma. Vi fick en rundvandring runt den stora fina gården. Där fanns en jättefin dressyrbana vid vattnet, en enorm utebana som mest var för hoppning, ett stoort ridhus och ett mindre, en enorm polobana, massa stall, sjuukt mycket hagar osvosv. Vi gick in i stallet och jag fick borsta och pyssla med honom medans Felicia gav lite tips och så. Vi gick ner i ridhuset för lite ridning.

Felicia satt upp först så jag fick se lite. Noterade snabbt att han hade lite svårt att bli mjuk och ordentligt ställbar. Han trängde gärna inåt men annars såg han trevlig ut. Jag fick sitta upp och känna lite och shiiit kul han va! DÄR har ni en äkta Emma-ponny. Han och Sannie är så nära man kan komma. Finns inga ryggar jag känner mig så trygg på som deras. Men han var otroligt svår. Tog inte alla hjälper korrekt men det kändes som att det definitivt skulle gå att jobba på!

Första tisdagen jag skulle dit var Felicia med. Allt gick bra och jag var så nöjd! Åkte dit själv Tisdagen därefter och allt gick bra men sjukt vad nervös jag var! Rädd att glömma nåt eller göra fel. Stackars Felicia terroriserades med sms den kvällen haha!

Saker och ting blev bättre och bättre. Han fick ny sadel bl.a. Det förenklade det mesta. Man slapp sitta och tänka på att rumpan värkte! Men jag kan säga att det var sjukt svårt att vänja över sig från hårda ridskole allroundsadlar till en mjuk skön flatback hoppsadel. I början satt jag som jag vet inte vad! Vackert var det INTE! Men det blev bättre mot slutet. Han fick även nytt bett. Lite skarpare men så länge man var mjuk gick allt jättebra. Tog man lite för hårt blev det inte bra! Det misstaget gjorde man bara en gång. Han slängde upp huvudet och stack iväg. Kan säga att efter det blev mina händer lätta som älvor haha.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Våran resa hade väl inte nåt speciellt mål så jag tar väl lite lösryckta saker och försöker pussla ihop det hela.

Han botade min höjdrädsla kan jag ju säga! Hoppade oftast lågt (70) men ibland låg hindren på lite högre, runt 1m. Tränade markarbete för Nina en gång och jag trodde att det skulle vara bommar på marken och kanske lite cavaletti. Men nej då! Serier med avslut på 1.10m och lite så haha!

Sen var vi ute i skogen och busade mycket! Oftast i sällskap av Wilma på Sheila. Red bland annat ut barbacka jämt och ständigt! Hoppa lite stockar och rejsa full galopp i snön! En hel hög med bocksprång blev det.

Har så mycket minnen med den här hästen. Hur allt föll på plats, våran omkullridning, all crazy shit vi hittade på på lov och sånt när vi var ensamma i ridhuset på dan, sjukt massa bus, kärlek, och massvis annat! Han kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta, det kan jag lova! Världens bästa gamla läromästare! ❤