hahah jag döör lite ;)
hittade det jag skrev i min dagbok första gången jag red Sannie. Jag var alltså typ 11 när jag skrev dethär..
Den där dagen när jag kom till stallet och visste att vi skulle hoppa var jag väldigt nervös. Eftersom jag tidigare var hopprädd vill jag ha Ubbe, stallets trevligaste hopponny. Jag och Anna går till listan. Hon blir överlycklig när hon får sin sköthäst Jim. Jag tittar snabbt efter mitt namn och ser att jag ska rida Sannie. Jag vet inte vad jag ska tro. Det är ju den nya söta lilla ponnyn. En svart shettis/welsh korsning och hur söt som helst. Jag hade sett både min ridlärare och hennes dotter som är ett par är yngre än mig rida Sannie. Min rädlärare ger mig lite tips om att hon kan vara lite sur i stallet men att man inte ska låtsas om det. När jag väl är klar går jag ner på ridbanan med de andra. Vi börjar värma upp (detta kanske låter liiiite löjligt men är väldigt sant) och det var som om hennes småsmå hovar svävade på moln. Det gick i ett väldigt snabbt tempo men det var en väldigt rolig hopplektion. Vi tränade studshinder på ca 50 cm men på Sannies rygg kändes det som att hon och jag hoppade en bana på över en meter. Det var helt fantasktisk!
Efter lektionen skötte jag henne i stallgången. Till en början var det lite kämpigt då Sannie var lite sur men sen gick det utmärkt. Jag ville genast bli skötare och gick till min ridlärare.
Anna gick med mig och så frågade jag. Jag blev alldelles överlycklig när svaret blev ja. Jag är nu skötare på stallets finaste ponny. Världens bästa Sannie! <3
Anna gick med mig och så frågade jag. Jag blev alldelles överlycklig när svaret blev ja. Jag är nu skötare på stallets finaste ponny. Världens bästa Sannie! <3
Bild jag tog den dan
Nästan ett år senare:
Vad andra tyckte om inlägget
Trackback
