Åkte just förbi ridskolan med bussen och insåg hur mycket jag faktiskt saknar den. Mest hur enkelt och självklart allt var. Själva gemenskapen som är på ett annat sätt, om man bortser från det senaste året då det verkligen varit dålig stämning. Men allting var så lätt om man jämför med hur det är nu. Sen skulle jag absolut inte vilja byta bort det jag har nu. Alla minnen som kommer fram när man tänker på det. Både glada och ledsna. Folk frågar ofta om jag hatar ridskolan, vilket är så fel som det kan bli. Jag är ridskolan evigt tacksam, trots att jag inte håller med i allt dom gör. Men det ÄR trots allt ridskolan som har format mig till den jag är som ryttare, och till stor del den jag är som person.