Tänkte ta det så snabbt och enkelt som möjligt. Utan att trassla ihop allt så det blir helt obeskrivligt. Vi tar dom hästar jag VET att jag har skrivit om här.

 

Jack. Min medryttarhäst som jag rider 3 dagar i veckan. Oftast blir det fler. Jättesnäll ponny som gillar att jävlas lite, men oftast vet han när det är dags att lyssna. Det är våran resa ni till störst del kommer följa här.

 

Sannie. Världens finaste lilla b-ponny. Finns ingen som hon. Ponnyn är en på miljonen. Hon har allt, min soulmate. Sjukt fin liten piggelin som jag red jämt förut. Historien är lång och finns HÄR. Jag ridr henne knappt längre då jag vuxit ur henne osv. Men jag försöker så ofta jag kan, sköta och pyssla med henne. Mitt hjärta <3

 

Pajazzo. Min förra medryttarhäst. DET är världens snällaste ponny. Han stog ut med alla hyss jag hittade på. Han ville alltid göra rätt och försökte jämt komma underfund med vad man verkligen menade med allt man gjorde. Sjukt mysig och perfekt boost för självförtroendet. Saknar han nå galet! 

 

 

Pikkan. En tidigare medryttarhäst som också var sjukt fin. Med honom fick man känslan av ungponny trots att han var runt 14 om jag inte minns fel. Såg ut som rena sagoponnyn, jag skojar inte. Pegasus utan horn. Till skillnad från med Pajazzo varr det Pikkis som stod för hyssen, inte jag! Haha jaa.. Saknar honom med!

 

Mia: En vild och galen shettis. Söt och rund. Väldigt rund. Hon var allt annat än välriden och visst kunde hon böja nacken och kliva på lite i bak, men dressyrponny var hon inte. Skänkelvikning visste hon knappt vad det var. Lydnad likaså. Otroligt dålig grunduppfostran men mot slutet lyckades Nea bra med det där. Hoppning var definitivt inte hennes grej. På deras första p&j borta stannade hon 11 gånger på en bana med 9 hinder..... I alla fall, min första medryttarhäst så whatever. Vi hade kul allihop och det är vad som räknas!