Varför kan vi inte unna varandra framgång? Vi snackar så jvla mycket skit om varandra. Alla har vi samma mål, ta så väl hand om våra hästar som möjligt och dom flesta vill komma nån vart. Men hjälps åt för guds skull! Då blir det lättare för ALLA att nå sina mål. Blir så jvla trött på det här.

Hästmänniskor är den konstigaste sortens människa. I klass med Beliebers faktiskt. Vi försvarar våran sport och visar en enad front utåt men bakom "fasaden" snackar vi skit om varandra och önskar i hemlighet att boxgrannen ska vägra ut sig på nästa tävling. Seriöst hur sjukt?

Varför (egentligen) stå med sin kompis på läktaren och tissla och tassla "shit vad skarpt bett hon har. Kan hon inte kontrollera sin häst?" "omg vilka sporrar. Seriöst hennes skänkel är ju typ ostadigaste ever" "jvlar vilket fult schabrak. Och kolla, ridbyxor från HÖÖÖÖKS!" "hur fan tänker hon när hon sätter sig på en så liten ponny?!" Nej sånt gör mig lite illamående faktisk.

Men sen har vi ju en sport där det hör lite till att prata om varandra. Men FÖRSÖK hålla det på en schysst nivå. Står man inte för det så håll käft! Sen vet jag själv hur svårt det kan va att hålla det lagom, men jag ska lugnt bättra mig!

"ahmagaad HUR KAN HON sitta på en miniliten b-ponny? Nån borde seriöst banka vett i skallen på henne och sätta henne på en d-ponny där hennes ben inte e längre än hästens!"