Varje gång jag sitter på en häst är det nån annans, och jag är lika rädd att det ska hända nånting så jag förstör nån annans häst. Tänk att behöva ringa ägaren och säga "Jo hej jag gick just omkull med din häst och den har antagligen brutit nånting för den ligger på marken och kan inte röra sig". Jag är så himla rädd för att råka skada en häst. Speciellt nån annans. Det är som med vad som helst, man är alltid lite mer försiktig med andras grejer. Men jag har ju ingenegen pryl så jag är extra rädd på nåt sätt. Om jag tex rider en kompis häst och den snubblar så slår mitt hjärta 17 dubbelvolter innan det tvärstannar och jag tror att hästen ska gå omkull och värsta tänkbara ska hända. Inte roligt vill jag lova!

 

Sen är jag såklart rädd för att göra mig illa, ramla av och bli skadad. Inte jättebra när man är ryttare kanske. Men jag kan erkänna att många gånger är det min egen feghet som stoppar mig från att gå in fullt ut och bara köra. Det är lite ivägen och stoppar mig från att göra saker. Det försvinner sakta men säkert, men jag är och kommer antagligen alltid vara rädd för att göra mig illa. Tvärtemot det flesta är jag inte rädd  för att bli sårad, men tanken på att bli skadad, fyfan säger jag bara! När jag ser eller hör om otäckta händelser så sitter det i ett tag och hindrar mig. 

 

Jag är även rädd för vissa hästmänniskor. Jag tror stenhårt på att hästmänniskor har en lätt störning på ett eller annat sätt. Liksom, vem håller egentligen på med en sport där man riskerar att dö varje ggång man utövar den? Men det finns de som har lite värre störningar och värst är ju de som gör illa sina djur för att komma dit de vill eller tjäna pengar. Sjukt säger jag bara. Men det finns en annan sorts läskig hästmänniska och det är de som alltid ska vara bäst. Seriöst, förstöra nån annan genom att bryta ner den i småbitar och sen spotta och sparka på den bara för den råkar vara duktig? Hur orkar man ens gå runt och vara så avundsjuk att ansiktet skulle kunna lysa grönt bara för att nån annan har allt det du vill ha?  Nä usch säger jag bara! Visst, man får vara avundsjuk (haha jag är alltid avundsjuk) men man måste lära sig att unna andra framgång för annars får man ett tufft liv. Och ja, skitsnack och skvaller "hör sporten till" men då ska det hållas på en sportslig nivå där orden som trillar ur munnen på en ska vara rena sanningar (inget spiceat här inte)  eller ord man kan tänka säga att säga rakt upp i ansiktet på personen i fråga. Annars är det fan inte okej! Det skrämmer mig att folk faktiskt håller på med så osportslig skit att det fan blir äckligt. Folk klagar på att det sägs att ridsporten inte är en sport, men det har ju vissa grunder..